Jag o frugan åkte med hans kompisar till ett ställe långt ute i ingenstans och badade. Det var jättehärligt, och jättevarmt. Vattnet var gulbrunt, himmelen blå och luften fuktig som i en bastu.
Mina vita bikinitrosor blev typ gula såg det ut som :P
Jag har typ fått solkräm i ansiktet eller så har jag bränt mig på läpparna för jag e svullen, sådär som man blir efter ett ordentligt stek i solen. Putläppar med andra ord!
Igår var jag ute i spåret igen. 3,5km i ett kör varje dag. Kan låta som en ganska whatever grej att göra, men att faktiskt pallra sig ut varenda dag, är inte alltid så lätt när motivationen går upp å ner. Och igår sprang jag iaf tills jag fick den där känslan som jag nästan glömt bort.
Jag hade sprungit hela sträckan men bestämde mig för att "spurta" en bit efter spårets slut. Och jag fick de där spaghetti-benen.
När man liksom har tagit i så man har nästan ingen känsel kvar, och ändå fortsätter man att flyga fram. Man undrar om nån kanske bytt ut benen mot två hjul i farten, nån person som man såklart inte hunnit se men som var jäkligt snabb med att byta ut två trött ben till två hjul...
...
...
Hur som helst! Denna spaghetti-känsla motiverar mig.
Och därför bjuder jag på en bild av den nya generationens löparskor :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar