Life is like a box of chocolate. You never know what you gonna get...

Jag blir inspirerad av människor som som vågar tänka framåt. Som ibland hamnar fel men inte drar sig en sekund för att resa sig upp igen och köra- man kanske lyckas den här gången? Livet är liksom för kort för att inte leva gott.
Ungefär var och varannan dag känner jag mig som en 14-årig osäker nybörjare i livet. Med det menar jag att ungefär varannan dag orkar jag inte vara den person som jag gärna vill vara. Det känns som att det hela tiden är någonting som stoppar mig. Att jag liksom hämmas av nånting som jag anser mig inte kunna påverka..
Visst är det knäppt?
Att jag sedan en tid tillbaka sakta men säkert började tvivla på mig själv, mitt sätt att vara och leva, skulle överhuvudtaget hända mig. Nej det trodde jag inte.
I mitt stilla sinne har jag ju tankar om hur mitt liv ska levas och upplevas. Men om de tankarna inte stämmer överrens med hur man faktiskt lever då?
Ja nu blev det en massa huvudbry istället för nånting annat som jag hade tänkt att skriva, anyway...
Det finns väl ingenting som jag är med om som ingen annan i den mänskliga historien någonsin har varit med om tidigare.. Det finns alltid minst en lösning!