Ibland känner jag bara för att släppa allt. Bara drömma mig bort till en plats där mina små personliga problem inte finns eller spelar in.
Det finns nog inte ett problem du eller jag har, som ingen annan inte har varit med om tidigare. Det måste finnas ett svar eller lösning någonstans, och kanske t om nedskrivet.
I alla fall tror jag på, att man inte på något sätt är ensam.
Och då vaknar jag upp ur dagdrömmen och tänker att "Hur svårt är det egentligen? Det här fixar ju jag! You know what to do, go for it!"
Jag ser inte mig själv som "en quitter", men ibland är det knepigt när motivationen dalar, humöret är lika grått som höstmolnen och man liksom inte kan hjälpa att det känns motigt redan när man vaknar.. (hade det vart en tecknad serie hade jag legat i min säng och det hade vart såna där trasiga z:an som är när man får avbruten sömn..och strax efter skulle det stå "Neeeej..") Det är här alla de klämkäcka ordspråken (jag använder de tyvärr själv)som "Det blir vad man gör det till" och "man har det inte roligare än man gör sig" börjar låta ungefär som ljummen pizza(haha)
Snälla värm på min pizza.
Snälla kom på nåt vassare än det där.
Jaja. Vad deppigt det här låter, men jag är verkligen inte deppig!
Mest en tanke om att man inte alltid kan liggga på topp
Ta det lugnt. Tjohej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar